Moralpanik

Har du tillgång till Metro så läs Jan Kallbergs kolumn om Elit-listan och moralpaniken som uppstått kring moralpaniken.

Man kan fråga sig varför Sverige är så duktiga på att gripas av moralpanik - min tes är att ju mindre moral man är utrustad med desto lättare är det att gripas av den.

Av två anledningar.
För det första är du mån om hur du lever ditt liv och hur du förhåller dig till andra människor så är inte händelser som Elitlistan någonting som du behöver filosofera särskilt mkt över. Visst man kan tycka att det är osnyggt att skvallra, men var och ens handlande får ju stå för dem - eller hur?

För det andra inbillar jag mig att om man är väl medveten om att man saknar någonting som man borde ha eller önskar att man hade, så ligger det nära till hands att man överdriver i sina försök att få det att framstå som att man har det.

Människor i ett tryggt förhållande brukar inte lägga så mycket energi på att få omvärlden att se hur tryggt just deras förållande är, människor som är socialt bekväma och som är klara över vilken vett och etikett som råder i olika kretsar springer sällan omkring med Magdalena Ribbings böcker i bakfickan och påpekar andras fel- och lever man med en hållbar moral som man står för så behöver man inte i stora gester uttrycka sitt ogillande mot företeelser som Elit-listan. Och inte begår man uppenbara misstag som att skilja ngn från sitt jobb på grund av valet av privata diskussionsforum.