Oroliga tider

Det är oroliga tider vi lever i.
Allt sedan 11 september har de mänskliga och medborgerliga rättigheter som vi allt för lätt tar för givet trampats och inskränkts.

Anti-terrorism används som ursäkt för att frångå såväl grundlagar som som FNs stadgar om mänskliga rättigheter. Muslimer i synnerhet, men även alla som haft utseenden eller namn som kunnat tolkas som muslimska har misstänkliggjorts på de mest absurda sätt och utsats för en behandling som på intet sätt är acceptabelt.

Att svenska medborgare ännu, utan rättegång och fällande dom, än idag har sna tillgångar frysta på grund av att de finns med på amerikanska listor över misstänkta terrorister är horribelt.

Och inte mycket bättre har många enskildas hat och intolerans mot islam och muslimer varit.

Vart efter tiden gått har de meborgerliga inskränkningarna gått från just muslimer till att gälla oss alla. Som exempel kan nämnas EUs regler om lagring av vår internettrafik - ett förslag som påhejats av vår justitieminister Tomas Bodström.
I USA har Google av den amerikanska regeringen avkrävts, och vägrat lämna ut söksträngar - d.v.s. information om vad deras besökare söker efter. De amerkanska makthavarna söker nu efter underlag att stämma google för.

Det senaste skeendet i demokratins förfall utspelar sig till stor del granndörs till oss. I höstas publicerade danska Jyllands-Posten karikatyrer av profeten Mohammed, vilket resulterade i starka reaktioner från muslimska organisationer, eftersom det enligt islam är förbjudet att avbilda profeten. Krav ställdes på den danska regeringen att de skulle ta bort bilderna, men kraven avvisades med hänsvisning till pressfriheten och Danmarks demokratiska statsskick. Efter det palestinska valet har denna fråga, av politiska skäl, åter blossat upp - med brännande av danska flaggor och outtalade hot mot svenska och danskar i Palestina som resultat.
Och i dag svängde den danska staten och statsminister Anders Fogh Rasmussen sade att han (min sammanfattning) har för stor respekt för människors religiösa åsikter för att själv kunna tänka sig att publicera karikatyrer på Jesus, Muhammed eller andra religioners motsvarande. Därefter kom en förklaring från Jyllands-Posten, där man sade att Danmark har yttrande- och pressfrihet och därför inte kan be om ursäkt för publicerandet, men att så många muslimer tagit anstöt.

Även i Norge har bilderna publicerats, men där har man ansett att be om ursäkt är att be om ursäkt för yttrande-/pressfriheten, vilket man inte är beredd att göra.

Den röda tråden - allt oftare finner såväl USA, EU, Sverige, Danmark och många andra att det är ok att gör inskränkningar i de demokratiska rättigheter som är grunden för fria medborgare som inte lever i förtryck under vare sig religion eller stat. Och skall jag se på den nongalanta attityd som demokratins grundvalar visas och till de övergrepp som enskilda utsätts för så leds mina tankar till 30-talets Europa. Dåliga och destruktiva ideer vinner grogrund och människor som borde veta bättre reagerar inte, utan anser att ändamålet helgar medlen och små inskränkningar blir större. För när man väl frångått den 100%-iga respekten för grundläggande mänskliga rättigheter - var slutar man? En liten inskränkning kanske inte i sig tycks orsaka katastrof, och inte en liten till, men katastrofen inträffade vid den första överträdelse. Tredje Riket kom inte till genom en revolution, utan genom en rad politiska beslut. Håll det i minnet nästa gång George Bush eller Thomas Bodström talar om att vissa uppoffringar eller inskränknignar i rättigheter är nödvändiga för att skydda oss mott terrorism, eller någon annan stor ondska.