Fy fan

Kan inte annat än instämma med Neo's Niclas Lundblad: http://www.magasinetneo.se/blogg/?p=94

Yttrandefrihet och respekt för andra

I kölvattnet på Muhammed-karikatyrerna har många aspekter av frågan diskuterats.

En linje är att J-P var i sin fulla rätt, men inte borde ha publicerat bilderna, därför att det inte gynnar arbetet för yttrandefrihet i de länder som nu reagerat med stor upprördhet. Flera av bilderna är grova och utan finess och problemet med dem är att de inte vänder sig mot fundamentalisterna, utan är oförskämda mot alla muslimeroch utpekar dem som terrorister och våldtäktsmän.

Det är en linje som jag håller med om GIVET ATT yttrandefrihet i mellanöstern var målsättningen.
Upprinnelsen är dock att en barnbok om Muhammeds liv skulle publiceras i Danmark och det gick inte att finna illustratörer som vågade bidra med respektfulla barnboksbilder av Muhammed. Således får vi nog anta att det var yttrandefriheten och det religiösa/politiska klimatet i Danmark som J-P, på ett i.o.f.s. rätt klumpigt sätt, försökte belysa.
Med det som bakgrund tycker jag att J-P gjorde rätt, även om de borde avhållit sig från dem som hånar islam som religion och hållit sig till dem som belyser problemet som de ville behandla .
Den här till exemel:


Idag är dock även de dåliga och plumpa karikatyrerna publicerade och vi står i stället inför beslut om hur vi skall förhålla oss inför fortsättningen.

I Iran, Syrien, Egypten och Palestina härjar oroligheter, vilket förvisso är hemskt. Men än hemskare är att de flesta av västvärldens ledare inte inser, eller i vart fall inte låtsas om att de inser, att oroligheterna faktiskt bara använder Muhammed-kariaktyrerna som ursäkt för att ta fokus från olika politiska situationer i respektive land.
Vare sig i Egypten, Syrien eller Iran är det praktiskt möjligt med vilda demonstrationer utan att antingen ha regimens välsignelse - eller att bli mött av regimens vapen.

Västvärlden borde stå upp och med en röst säga - opponera er gärna mot bilderna genom debatt och diskussion - men vi kommer INTE göra något avsteg från våra demokratiska princier, eller vår yttrandefrihet på grund av våld, eller hot om våld.

Istället uttalar sig ledare efter ledare, såväl politiska 1, 2, som religiösa 1, 2, om sin skepsism inför publicerandet av karikatyrerna eller tar helt avstånd från dem.
Det talas om nya lagar som skall skydda mot religiös ärekränkning - eller ngt åt det hållet.

I natt plockades Sverigedemokraternas hemsida ner av Säpo, med anledning av att de publicerat kariaktyrerna i sin tidning. Publicerandet kan knappast anses bryta mot svensk lag, men anses ha satt Sverige och svenskar utomlands i fara. Utrikesministern säger att hon i alla lägen kommer att ta yttrandefriheten i försvar, men att hon tycker att det är fruktansvärt av enliten grupp extremister som Sverigedemokraterna att sätta svenskar och svenska intressen i fara.
Utan ett uns sympati för Sverigedemokraterna, upplever jag att de som sätter svenska intressen i fara, är de som inte benhårt står upp för yttrandefriheten, som inte visar sin avsky för det våld och hot om våld som avser att styra Sverige och svenskars agerande och som inte tydligt visar Norge sitt odelade stöd - och de är Sveriges ledande politiker, Sveriges större dagstidningar, Koffi Annan, m.fl.

Det här är inte en fråga om plumpa karikatyrers existens, det här är en fråga om hur man responderar på krav, uppbackade av våld, om inskränkning av demokratiska rättigheter.

Den andre februari citeras Håkan Lindhoff i Stockholm City...
Håkan Lindhoff, lektor i journalistik vid Stockholms universitet, drar paralleller till karikatyrer av judar.

– De förekommer väldigt sällan i svenska medier av hänsyn till en minoritet som blivit fruktansvärt illa behandlad. Yttrandefriheten är inte hotad om vi visar muslimerna samma respekt, säger han.

Nej, yttrandefriheten är inte hotad om vi visar muslimerna respekt. Men den är definitivt hotad om vi låter våld och våldshot styra vår pressetik. Då är det nämligen svårt att urskilja vad som är beslut baserade på värderingar och vad som är beslut baserade på rädsla. En avvägning som inte varit aktuell vad gäller visad respekt för förintelsens offer.