Maffian a.k.a. Byggnads

Arbetstagarsammanslutningar är en bra idé! Hade jag levt drygt hundra år tidigare hade jag sannolikt kämpat för dem. Men det som började som en liberal idé för att stärka de svaga och utsattas ställning har idag urartat till en maktfullkomlig maffiaverksamhet. De fackföreningar vi ser idag har inte ett dugg att göra med att stärka arbetstagarnas situation, men desto mer om att behålla makten hos fakliga företrädare och pengar inom arbetarrörelsen.

Skitsnack, från de borgerliga som vill försvaga arbetsrätten säger säkert vissa.

Ja, men förklara då!
Förklara varför Byggnads företrädare fulspelar mot utländska byggföretag, förklara varför man står och skriker Go Home! till utländska arbetare som man uppfattar utnyttjas av sina arbetsgivare.

Och förklara varför man väljer att försätta ett nystartat företag i blockad. Företaget har startat och nyanställt i en del av landet där man är i allara högsta grad beroende av nya arbetstillfällen och företaget har högre löner samt samma eller bättre försäkringar än kollektivavtal stadgar - men vill inte skriva på en pärm full med regleringar av hur företaget skall drivas, ett så kallat kollektivavtal.

Företagaren sedan ett år fick se sina upparbetade kontakter förstörda när annonserna om blockad kom ut och hade att välja mellan att lägga ned innan det var dags för konkurs, eller acceptera ett avtal som han inte ville ha.

Förklara det och säg sedan att facken är till för arbetstagarnas bästa!

En perverterad arbetsmarknad

"Det är synd om människorna" sade Indras dotter i Strindbergs Ett drömspel.
Och visst stämmer det.

Det finns människor som jag gillar och så finns det människor som jag, inte avgudar.. men.. "adore" är ett bra ord som saknas i svenskan.

Jag har en vän som jag "adore".
Under sin studietid försörjde han sig med ett okvalificerat grovjobb - halvtid på timmar. När så examen var verklighet följde en period av jobbsökande. Han var berättigad till såväl a-kassa som säkert ett par bidrag. Men det här är en kille som inte lever på andra, så han fortsatte sitt halvtids jobb i väntan på att få skörda frukterna av 5 års studieslit. Arbesgivaren var insatt i situationen och schemat var lagt ett knappt halvår fram, när han fick beskedet att hans pass istället blivit tilldelade en "nyanställd" kille.

Lätt förvånad gick han hem - inkomstlös och dubbelt arbetslös. Tills han av en kollega fick veta att den nyanställde var "en AMS-tjänst". Den "nyanställde" killen var en del av en sysselsättningsåtgärd som gjorde att arbetsgivaren fick mellan en del och hela lönen betald av AMS.

En hårt arbetande människa som ser en heder i att inte ligga någon till last avpoletteras för att statens arbetslöshetssiffror skall se bättre ut.
Jag förstår den "nyanställde" - givetvis vill man som arbetslös få in en fot och en möjlighet till fast arbete. Jag förstår företaget, för som företagsledare är man ju dum om man inte accepterar gratisarbetande när man blir erbjuden det.

Vad jag inte förstår är hur man tänker, när man som politiker fattar beslut om AMS-tjänster.
Det finns inga obesatta jobb i ett samhälle med arbetslöshet. Det finns tjänster som arbetsgivaren inte tycker att företaget har råd att tillsätta.
Lösningen på det är inte att uppfinna låtsastjänster med bidragslön, som företagen behåller så länge de är billiga, utan att skapa en situation där företagen har råd att anställa personal.

Ja hur slutade den här soppan då?
Jo, min vän stegade tillbaka och satte ned foten och fick i princip sina timmar tillbaka, men bestämde sig för att ett land som behandlar honom på det sättet inte förtjänar hans arbete, eller för den delen skattebetalningar.

Jag får förmodligen ytterligare en orsak att resa ut världen och Sverige har förlorar en kompetent och begåvad ackademiker.

Det är en perverterad arbetsmarknad vi förväntas arbeta på och Strindberg hade rätt - Det är synd om människorna!