Äganderätt och åsiktsfrihet
Äganderätt är alltså inte ett klipp från kvarterskrogens meny.
Åsiktsfrihet har inget gemensamt med heta chiliräkor.
Men man skulle kunna tro det.
En kennelägare har dömts till böter för att denne vägrade sälja en hundvalp till ett lespiskt par. (DN)
Korkat och inskränkt, tycker jag. Både kennelägaren och domstolen.
Den som väljer att värdera människor på grund av annat än deras värderingar, åsikter och agerande förlorar på det.
Ponera till exempel att vi bedömde folk efter deras klädsel. Jag skulle personligen inte vilja gå miste om Johan Hakelius skrifter. Har just, med stor behållning, läst hans bok om den österrikiska skolan. Men sanningen är att jag tycker att han klär sig förskräckligt.
Eller religion. Flera av de människor som inspirerat mig mest har en helt annan religiös inställning än jag. Men oh vad jag utvecklats av att diskutera med dem och vad roligt jag haft när vi umgåtts.
En av de skickligare mötesledare jag arbetat med är kommunist, ja eller vad de nu kallar sig nu för tiden. Jag tollererar inte kommunism, men jag hade inte velat gå miste om de lektionerna.
Listan kan bli lång. Att exkludera folk är osmart. Men likväl är det min rätt. Jag får spika mig i foten om jag tycker att det är skoj.
I det här fallet gäller det inte bara åsikter utan det handlar också om vem jag vill göra affärer med OCH vem jag vill överlåta ett djur till.
Ett fritt samhälle bygger på att människor byter varor och tjänster med varandra. Det är så vi alla får nytta av varandras kompetenser. Känner människor sig inte trygga i att de får bedriva sina affärer efter sitt eget samvete, speciellt vad gäller djur, så blir det inga affärer.
Den andra delen av det här är, vem bestämmer vad som är en godkänd åsikt?
Ägde jag en krog skulle jag inte gärna se kommunister där. De har i mitt tycke en pervers samhälls- och människosyn - dessutom är de emot ägande och privat företagssamhet. Och då behöver de heller inte utnyttja det de motarbetar. På samma sätt är jag inte pigg på rökare. De luktar illa.
Skulle jag sitta i rådet för godkännande av åsikter, så skulle jag ha förståelse för dem som vill exkludera dessa grupper och mindre förstående till att människor kan ogilla liberaler, kvinnor, djurägare - precis som dem som idag direkt eller indirekt formar.
Summa sumarum - åsikter är subjektiva. Det är liksom det som konstituerar dem. Vilka åsikter vi kan förstå eller sympatisera med beror på vart vi själva står. Det som är idioti för den ena är idealet för en annan. Och endast i ett samhälle där argumenten får möta varandra kan vi vara säkra på att de bäst underbyggda argumenten vinner.
Att döma ngn till böter för att man tycker att de rä inskränkt är inte ett bra sätt att nå ett tolerant och insiktsfullt samhälle.
Åsiktsfrihet har inget gemensamt med heta chiliräkor.
Men man skulle kunna tro det.
En kennelägare har dömts till böter för att denne vägrade sälja en hundvalp till ett lespiskt par. (DN)
Korkat och inskränkt, tycker jag. Både kennelägaren och domstolen.
Den som väljer att värdera människor på grund av annat än deras värderingar, åsikter och agerande förlorar på det.
Ponera till exempel att vi bedömde folk efter deras klädsel. Jag skulle personligen inte vilja gå miste om Johan Hakelius skrifter. Har just, med stor behållning, läst hans bok om den österrikiska skolan. Men sanningen är att jag tycker att han klär sig förskräckligt.
Eller religion. Flera av de människor som inspirerat mig mest har en helt annan religiös inställning än jag. Men oh vad jag utvecklats av att diskutera med dem och vad roligt jag haft när vi umgåtts.
En av de skickligare mötesledare jag arbetat med är kommunist, ja eller vad de nu kallar sig nu för tiden. Jag tollererar inte kommunism, men jag hade inte velat gå miste om de lektionerna.
Listan kan bli lång. Att exkludera folk är osmart. Men likväl är det min rätt. Jag får spika mig i foten om jag tycker att det är skoj.
I det här fallet gäller det inte bara åsikter utan det handlar också om vem jag vill göra affärer med OCH vem jag vill överlåta ett djur till.
Ett fritt samhälle bygger på att människor byter varor och tjänster med varandra. Det är så vi alla får nytta av varandras kompetenser. Känner människor sig inte trygga i att de får bedriva sina affärer efter sitt eget samvete, speciellt vad gäller djur, så blir det inga affärer.
Den andra delen av det här är, vem bestämmer vad som är en godkänd åsikt?
Ägde jag en krog skulle jag inte gärna se kommunister där. De har i mitt tycke en pervers samhälls- och människosyn - dessutom är de emot ägande och privat företagssamhet. Och då behöver de heller inte utnyttja det de motarbetar. På samma sätt är jag inte pigg på rökare. De luktar illa.
Skulle jag sitta i rådet för godkännande av åsikter, så skulle jag ha förståelse för dem som vill exkludera dessa grupper och mindre förstående till att människor kan ogilla liberaler, kvinnor, djurägare - precis som dem som idag direkt eller indirekt formar.
Summa sumarum - åsikter är subjektiva. Det är liksom det som konstituerar dem. Vilka åsikter vi kan förstå eller sympatisera med beror på vart vi själva står. Det som är idioti för den ena är idealet för en annan. Och endast i ett samhälle där argumenten får möta varandra kan vi vara säkra på att de bäst underbyggda argumenten vinner.
Att döma ngn till böter för att man tycker att de rä inskränkt är inte ett bra sätt att nå ett tolerant och insiktsfullt samhälle.
posted by Sophia B at 09:47
0 comments
